Analys av Herr Arnes penningar

Under bokens gång har en del händelser intresserat mig lite extra. Saker jag funderat på och kommit fram till olika svar över hur det kan vara. Här nedan har jag valt att skriva om tre händelser, om Elsalills starka kärlek till sir Archie, om Elsalills dramatiska död och om författarens största budskap med boken.

Förälskelsen 

En sak jag tycker är intressant i boken är Elsalills starka kärlek till sir Archie, om det nu verkligen kan vara äkta kärlek. I boken står det som att hon har en stor förälskelse i han, hon verkar vara blind för allt annat. Men egentligen tror jag inte att hon är förälskad på riktigt. Hon lockas antalgligen av allt fint han berättar för henne, allt han ska ge henne och hur fint hon ska bo. Sir Archie inser även själv hur lätt det är att lura Elsalill genom att locka henne med olika saker.
"Men om du kommer med mig ska jag göra dig till en mäktig fru. Jag är en förnäm man i mitt eget land. Du ska få gå klädd i silke och guld, och du ska få tråda dansen i konungens hov." (S.64)

Sir Archies kärlek till Elsalill  är inte äkta, han lurar henne bara. Jag tror att anledningen till att han lurar den unga jungfrun är för att hon vet om att det är han som har mördat och rånat hennes familj, Han vill förmodligen lura med henne därifrån. För att sedan döda henne eller hålla henne fången så att hon inte kan avslöja han och hans vänner för omvärlden. "Sir Archie tänkte att aldrig hade han råkat en tärna, som hade varit så lätt att dåra som Elsalill". Det här är som ett svar på att sir Archie lurade jungfrun.

Det jag tycker är intressant är hur Elsalill kan ha en så stark "kärlek" till sir  Archie, efter allt ont han har gjort emot henne. Jag själv hade inte kunnat gilla någon som gjort något sådant mot mig. Det är trots allt en sådan hemsk sak att göra. Men Elsalill hade nog svårt att se vem han egentligen var, det verkade som att hon blev blind för allt han gjort emot henne. Hon hade nog svårt att acceptera vem han egentligen var, hon ville bara se det bra med han.
Innerst inne vet Elsalill att det inte är rätt av henne att gilla honom, att det är respektlöst mot hennes famlij.

Det leder mig till den andra händelsen i boken som jag också tyckte var väldigt intressant och  häpnadsväckande.

Elsalills död

Det som hände i slutet av boken var att den unga jungfrun Elsalill hölls fast av en av mördarna i boken som en sköld för att han själv inte skulle bli prickad av deras spjut. Men Elsalill valde då i all hast att ta en av knektarnas spjut och ta livet av sig.

Och då hon nu såg, att hon skyddade honom med sin kropp, så att han var nära att undkomma, sträckte hon ut sin hand och drog till sig ett av spjuten, som knektarna höllo, och riktade det mot sitt hjärta. "Nu vill jag tjäna min fostersyster så, att detta äreendet äntligen lyktas" tänkte Elsalill. Och vid nästa steg, som sir Archie tog uppåt trappan, trängde spjutet in i Elsalills hjärta. (S.70)

Jag blev ganska förvånad av slutet i boken. Jag trodde att slutet skulle vara med glatt och lyckligt. Jag tycker att det var ganska hemskt och dramatiskt då Elsalill dödade sig själv. Men egentligen var det en fin gest av jungfrun. Jag tror nämligen att anledningen till att Elsalill tog livet av sig var därför att hon ville visa respekt för hennes familj, men även för att hennes fostersyster skulle kunna vila i frid i sin grav. Det var antagligen också för att hon ville att man skulle få fast sir Archie. Hon insåg säkert att ett liv med sir Archie inte skulle vara ett nyttigt och bra liv. Jag tror att hon hade haft en otrolig ångest om hon hade valt att leva med honom. Hon hade i så fall behövt leva med att han dödade hennes familj och varje gång han hade gett henne något hade hon tänkt att det var hennes fars bestulna pengar.  Jag tror att hon kände att det var rätt sak att göra, så hon fick ett slut på all ångest och förtvivlan.

Budskapet

Det finns förmodligen massor av budskap med i den här boken, men det är en sak jag tror att Selma verkligen ville förmedla. Under bokens gång är det många svåra beslut och val som de olika karaktärerna har tagit. Exempel på det är Elsalill som valde att ta självmord och även att sir Archie och hans vänner valde att mörda och råna familjen. De ställdes inför dilemman där de behövde välja mellan att göra något som skulle komma att gynna en själv medan det kan skada någon annan. Exempel på det är Elsalill som valde att ta självmord då det kan gynna henne som då visar respekt för hennes nära och kära, hon blev även av med ett ångestfyllt liv med sir Archie då hon tog det beslutet. Men hon gjorde trots allt så att hennes stora kärlek dog. Det är ett beslut som för Elsalill måste ha varit otroligt jobbigt, men hon visste innerst inne att det var det rätta.
Ett annat exempel är att sir Archie och hans vänner hade valt att mörda och råna familjen. Det är ett val som de själv skulle vinna på genom att de får mycket pengar. Men också såklart förlora på eftersom de får ett otroligt dåligt samvete som de måste leva med. De skadade också familjen som miste sina liv. De visste att det var fel sak att göra med gjorde det ändå p.g.a. frestelsen av att vilja ha dessa pengar. Men det slutade ändå med att de straffades för vad de gjort. Det tror jag även att Selma ville få fram, att man kan stå inför enligt en själv tuffa val men man ska ändå göra det rätta. Det som är bäst för alla och det som gör minst skada. Att om man väljer att ta dåliga och själviska beslut straffas man ändå i slutändan inför det.
Det är något man själv kan tänka på och relatera tills sitt egna liv. Man kommer många gånger under ens liv behöva ta olika beslut. Men man ska ta det man vet är det rätta, även om det är svårt.
Ett utdrag ur boken nedan beskriver hur Elsalill egentligen vill följa med sir Archie, men väljer att avstå. Hon blir smickrad över att han vill att hon ska följa med honom.

- Du hör vad han säger, sade sir Archie till Elsalill. Vill du följa mig?
- Nej, sade Elsalill, jag vill inte följa er. 
Men inom sig blev hon mycket glad, ty hon tänkte "Nu kan det dock hända, att det ställer sig så, att han drar bort härifrån, innan vakten hinner komma och gripa honom" (s.64)

Slutet i berättelsen

Denna eftermiddag satt jag i källarsalen och iakttog förövaren och hans vänner som lugnt satt och drack. Den unga jungfrun kom inrusandes med snabba steg, man kunde se i hennes blick på Sir Archie hur hon bedårades av honom. Hennes ögon lyste upp,så som solen. Sir Archies blick fångades av jungfrun som rusade in i rask takt mot honom, han ryste till i hela kroppen. "Vad gör hon här nu? Här hör hon ju inte hemma." tänkte Sir Archie förargat. När hon kommit fram till honom tog han ett hårt tag om hennes sköra arm och drog med henne bakom en pelare. Så att de skymdes från alla dessa förmögna och bedårande själar som spenderade sin eftermiddag i källarsalen. Elsalill tänkte "Skäms han över att synas bredvid mig? Är det därför han tog med mig bort från hans förmögna kamrater?Därför att jag är en fattig jungfru?."
 "Vad bringa dig hit denna afton?" Sade Sir Archie med ett förgrymmat ansiktsutryck.
"Jag kom hit för att förtälja dig att ni måste flykta kvickt från ön, annars kommer knektarna gripa dig!" Sade den unga jungfrun med gråt i halsen.
"Var inte orolig Elsalill, jag ska gå i land med detta. Det kan jag lova dig" Sade förövaren och log.
"Det är brådska! Smyg ut genom bakvägen så fort du får läge. Annars blir ni gripna." Sade Elsalill hastigt.
Då jag hörde Elsalill säga detta tog jag mig fram till knektarna och viskade i deras öra att snabbt förflytta sig till bakdörren för att gripa den skyldige.
Sir Archie kollade sig stilla runt över folksamlingen i salen och började gå mot bakdörren. Han försökte se lugn och skuldfri ut, men inom sig hörde jag alla hans tankar. Han var otroligt jäktad och nervös att han skulle gripas av knektarna. När han kommit fram till bakdörren kollade han sakta runt sig en sista gång och öppnade dörren. Precis när man skulle pusta ut ser han två rustade män stå där, han tar sats för att rusa iväg men hinner inte längre än så. Då knektarna tar tag i han och griper honom.
Själv iakttog jag hela tilldragelsen, jag kände njutning inom mig då jag hörde Sir Archies ilskna tankar. Äntligen hade jag fått hämnd för det han gjort. Det var tack vare mig han tillslut gripits.
Elsalill såg hur folkmassan började förflytta sig från salen, ut mot vägen. Hon undrade vad som försiggick. Hon blev ängslig. När hon tagit sig ut från salen såg hon att alla kollade mot en och samma håll, "Vad är det alla kollar på, vad är det som har skett?". Hon tryckte sig förbi folkhavet och såg Sir Archie komma gående med två stora män på varsin sida. Bakom honom kom hans medhjälpare. Hennes hjärta blev förkrossat och tårar började rinna längs hennes kind. "Detta må vara den värsta dagen i mitt liv, varför händer sådana här saker mig?".
Medan den sorgsna Elsalill stod i folkmassan kunde man se hur ett leende på människorna runt om henne sprack upp. Äntligen var förövarna gripna.

Hjälpen för att föreviga berättelsen om herr Arnes penningar

Här ser vi en bild på prästgården där herr Arne och hans familj bodde innan mordbranden.

På den här bilden ser vi de tre mördarna som bär herr Arnes stulna kista som innehåller hans penningar.

  

Här är en bild på då Elsalill ber sir Archie att rädda sig själv, bilden beskriver Elsalills kärlek till sir Archie som var en viktig del i boken.

På den här bilden ser man alla kvinnor i Marstrand som bär Elsalills döda kropp efter att de fått reda på att hon gett sitt liv för att sir Archie inte skulle komma undan. På bilden ser man att alla är väldigt sorgsna över vad som hänt.

Av Alva R, Astrid och Rebecka

Tag ställning!

Idag diskuterade jag tillsammans med fyra andra spöken om Elsalills svåra dilemma hon står inför. Hon måste välja att följa med sin kärlek och leva ett glamoröst liv eller att leva ett fattigt liv hemma i Marstrand. Egentligen är det  kanske inte alls är det som är fallet. Vi tror nämligen att Sir Archie inte alls är kär i Elsalill, han lurar henne bara.
Anledningen till att vi tror det är för att jag som spöke kan läsa personers tankar och det han tänkte om Elsalill var " Sir Archie tänkte, att aldrig hade han råkat en tärna, som hade varit så rätt att dåra som Elsalill ".
Där förstår man att han egentligen lurar henne. Vi tänker att han lurar henne för att han vet att Elsalill vet om att han är en av mördarna. Då vill han förmodligen inte att hon ska vara kvar i Marstrand eftersom det finns risk för att hon avslöjar han.
Jag tycker att Elsalills beslut var bra eftersom det hade varit respektlöst att följa med Sir Archie med tanke på att hennes fostersyster blivit mördad av han. Dessutom tror jag inte att det är äkta kärlek Elsalill känner för Sir Archie, det känns svårt att få känslor för en person man inte spenderat så mycket tid med. Jag tänker att hon lockas av allt han berättar att han ska göra för henne eller ge  henne. Elsalill skulle förmodligen inte glömma det Sir Archie har gjort bara för att han skulle ge henne massor av saker. Det är en så pass stor grej som jag tror är svårt att glömma bort, Han kommer alltid ha gjort det han har gjort.
Därför tycker jag att Elsalill gör ett bra val, egentligen hade hon också kunnat avslöja Sir Archie och hans vänner för folket. Men man förstår att det kan vara svårt för henne när hon ändå har känslor för Sir Archie. Även om det är svårt att veta om känslorna är äkta.

Spökrådet

Idag samlades vi spöken som blivit mördade i ett spökråd där vi var rätt många. Det var en speciell stämning. Men det är förståeligt med tanke på vad som har hänt. Det kändes rått och kallt. Stämningen var mycket nedstämd och många var irriterade och hämndlystna.
Vi diskuterade om många olika saker. Till exempel om vad som har hänt här den senaste tiden. Vi kom då fram till att någon har mördat hela Herr Arnes familj och oss pigor och drängar. Förutom Elsalill som lyckades överleva. Det gjorde man genom att bränna ner deras hus. Själv tycker jag att det är väldigt egoistiskt att göra en sådan sak, bara för att själv vill bli lycklig. Vilket jag inte heller tror att man blir. Man borde bara må sämre av att göra en sådan sak.
Mördaren är Sir Archie. Det är även anledningen till att han vill fly härifrån. Men det går inte då det fortfarande är is, han måste vänta tills vattnet kommer tillbaka.
Elsalills fostersyster som är ett spöke har även visat sig här och har ett jobb på världshuset. Elsalill hjälper henne med arbetet som även fostersystern ville att hon skulle hjälpa henne med, för att upplysa Elsalill om vem som var mördaren.
Elsalill pratar sedan med Sir Archie som försöker övertala henne om att följa med han när han ska åka. Även om det är han som har mördat hennes familj. Hon bestämmer sig först för att inte följa med honom tack vare det han har gjort mot henne. Men han lyckas tillslut övertala henne om att följa med honom och det fungerade eftersom att båda är kära i varandra.
Vi pratade också om hur naturen påverkar hela den här händelsen vilket den gör på olika sätt. Men framförallt att isen är frusen och Sir Archie kan då inte "rymma".
Vi i spökrådet kom också fram till att det inte är någon människa förutom Elsalill som vet om vem som har mördat familjen. Alla andra är helt omedvetna om vem det är, men det vore nog bra om människorna fick reda på det snart. För att upplysa de om vem mördaren är tänker vi "förvandlas" till verkliga personer som kan prata med människorna och då berätta för de hur det ligger till egentligen.
Jag som är "Vendela den tålige" visade också mina egenskaper under spökrådet. Genom att tåligt lyssna på de som ville prata och sedan berätta mina åsikter och tankar.
Vad jag hörde kom alla överens och tyckte för det mesta likadant om saker och ting. Vilket gjorde att det inte blev stora och onödiga diskussioner.
Jag tycker att det var rätt intressant och spännande att ha det här spökrådet. Det var kul att höra alla andras tankar och få reda på vad de tycker.

Min första resa

                                       

Släden tar sig snabbt fram på den stora isen, den rispar mot isen och snö flyger upp längs sidorna i all fart. Bredvid mig sitter Elsalill, hon ser förskräckt och rädd ut. Hon förstår inte vad som precis har hänt, hon funderar på om detta verkligen kan vara sant.Samtidigt får hon upp massa fina minnen med hennes familj. Tårarna börjar då smyga sig fram och rinner sakta ner längs hennes kind. Torarin och Elsalills kinder är röda tack vare vinterkylan som jag själv inte påverkas något av, jag kan dock tänka mig hur kallt det måste vara. 

Jag ser hur de späda träden står lutade på grund av den hårda blåsten, snart måste de nog gå av.

 Man hör hur flickans tänder hackar snabbt, jag kollar dit och ser då att hela hon sitter och skakar.  Hästens steg hörs då hovarna klickar snabbt mot isen. 

Torarin ser också ut att frysa. Han är orolig över flickan, han tänker att han måste ta väl hand om henne. Han funderar på hur det måste kännas att förlora så många nära o kära på en och samma gång. Jag själv har svårt att förstå hur det måste kännas. Jag vet inte hur jag hade hanterat det, om det ens hade gått. Det hade varit väldigt svårt att gå vidare med livet när något sådant har hänt. 

Tillslut var vi framme på Marsstrand och de klev snabbt av släden, de ville nog komma in och värma sig så snabbt som möjligt. 

Min profil

                                        Det här är jag 

Det är jag som är Vendela den tålige, jag var en av Herr Arnes tjänare. Jag slet hårt för att göra familjen nöjd, allt skulle vara perfekt för att de skulle vara nöjda. Men jag klagade inte, jag tyckte det var kul att arbeta för familjen. De var trevliga och uppskattade allt slit jag la ner för att hjälpa dem. Jag trivdes och var lycklig med mitt liv. Nästan varje dag vaknade jag upp med ett leende på läpparna och gick glatt till mitt arbete, även om det alltid fanns mycket att göra. Men nu får jag inte vakna upp och spendera mina dagar med familjen längre, tack vare de egoistiska förövarna. Jag vill få reda på vilka de är och hämnas på de för att de förstörde mitt och många andras liv.