Denna eftermiddag satt jag i källarsalen och iakttog förövaren och hans vänner som lugnt satt och drack. Den unga jungfrun kom inrusandes med snabba steg, man kunde se i hennes blick på Sir Archie hur hon bedårades av honom. Hennes ögon lyste upp,så som solen. Sir Archies blick fångades av jungfrun som rusade in i rask takt mot honom, han ryste till i hela kroppen. "Vad gör hon här nu? Här hör hon ju inte hemma." tänkte Sir Archie förargat. När hon kommit fram till honom tog han ett hårt tag om hennes sköra arm och drog med henne bakom en pelare. Så att de skymdes från alla dessa förmögna och bedårande själar som spenderade sin eftermiddag i källarsalen. Elsalill tänkte "Skäms han över att synas bredvid mig? Är det därför han tog med mig bort från hans förmögna kamrater?Därför att jag är en fattig jungfru?."
"Vad bringa dig hit denna afton?" Sade Sir Archie med ett förgrymmat ansiktsutryck.
"Jag kom hit för att förtälja dig att ni måste flykta kvickt från ön, annars kommer knektarna gripa dig!" Sade den unga jungfrun med gråt i halsen.
"Var inte orolig Elsalill, jag ska gå i land med detta. Det kan jag lova dig" Sade förövaren och log.
"Det är brådska! Smyg ut genom bakvägen så fort du får läge. Annars blir ni gripna." Sade Elsalill hastigt.
Då jag hörde Elsalill säga detta tog jag mig fram till knektarna och viskade i deras öra att snabbt förflytta sig till bakdörren för att gripa den skyldige.
Sir Archie kollade sig stilla runt över folksamlingen i salen och började gå mot bakdörren. Han försökte se lugn och skuldfri ut, men inom sig hörde jag alla hans tankar. Han var otroligt jäktad och nervös att han skulle gripas av knektarna. När han kommit fram till bakdörren kollade han sakta runt sig en sista gång och öppnade dörren. Precis när man skulle pusta ut ser han två rustade män stå där, han tar sats för att rusa iväg men hinner inte längre än så. Då knektarna tar tag i han och griper honom.
Själv iakttog jag hela tilldragelsen, jag kände njutning inom mig då jag hörde Sir Archies ilskna tankar. Äntligen hade jag fått hämnd för det han gjort. Det var tack vare mig han tillslut gripits.
Elsalill såg hur folkmassan började förflytta sig från salen, ut mot vägen. Hon undrade vad som försiggick. Hon blev ängslig. När hon tagit sig ut från salen såg hon att alla kollade mot en och samma håll, "Vad är det alla kollar på, vad är det som har skett?". Hon tryckte sig förbi folkhavet och såg Sir Archie komma gående med två stora män på varsin sida. Bakom honom kom hans medhjälpare. Hennes hjärta blev förkrossat och tårar började rinna längs hennes kind. "Detta må vara den värsta dagen i mitt liv, varför händer sådana här saker mig?".
Medan den sorgsna Elsalill stod i folkmassan kunde man se hur ett leende på människorna runt om henne sprack upp. Äntligen var förövarna gripna.
"Vad bringa dig hit denna afton?" Sade Sir Archie med ett förgrymmat ansiktsutryck.
"Jag kom hit för att förtälja dig att ni måste flykta kvickt från ön, annars kommer knektarna gripa dig!" Sade den unga jungfrun med gråt i halsen.
"Var inte orolig Elsalill, jag ska gå i land med detta. Det kan jag lova dig" Sade förövaren och log.
"Det är brådska! Smyg ut genom bakvägen så fort du får läge. Annars blir ni gripna." Sade Elsalill hastigt.
Då jag hörde Elsalill säga detta tog jag mig fram till knektarna och viskade i deras öra att snabbt förflytta sig till bakdörren för att gripa den skyldige.
Sir Archie kollade sig stilla runt över folksamlingen i salen och började gå mot bakdörren. Han försökte se lugn och skuldfri ut, men inom sig hörde jag alla hans tankar. Han var otroligt jäktad och nervös att han skulle gripas av knektarna. När han kommit fram till bakdörren kollade han sakta runt sig en sista gång och öppnade dörren. Precis när man skulle pusta ut ser han två rustade män stå där, han tar sats för att rusa iväg men hinner inte längre än så. Då knektarna tar tag i han och griper honom.
Själv iakttog jag hela tilldragelsen, jag kände njutning inom mig då jag hörde Sir Archies ilskna tankar. Äntligen hade jag fått hämnd för det han gjort. Det var tack vare mig han tillslut gripits.
Elsalill såg hur folkmassan började förflytta sig från salen, ut mot vägen. Hon undrade vad som försiggick. Hon blev ängslig. När hon tagit sig ut från salen såg hon att alla kollade mot en och samma håll, "Vad är det alla kollar på, vad är det som har skett?". Hon tryckte sig förbi folkhavet och såg Sir Archie komma gående med två stora män på varsin sida. Bakom honom kom hans medhjälpare. Hennes hjärta blev förkrossat och tårar började rinna längs hennes kind. "Detta må vara den värsta dagen i mitt liv, varför händer sådana här saker mig?".
Medan den sorgsna Elsalill stod i folkmassan kunde man se hur ett leende på människorna runt om henne sprack upp. Äntligen var förövarna gripna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar